Varför är du inte här, med mig här? Varför är du med de andra och inte med mig? Din plats är vid min sida och min vid din. Vi hörde ihop från första början, det var så du sa. Är det någonting jag gjort eller växte du bara bort? Bort till de vi förr fruktade tillsammans? Är du som de nu, iskall? Har bandet mellan oss försvunnit helt eller är det någonting som kan lagas? Eller är det lika sönder trasslat som våra själar? Ett stort frågetecken, hela livet är just nu ett stort frågetecken som kretsar kring dig. Jag blev frånvarande när du försvann, frånvarande från livet. Känner du min frånvaro ibland, även om det vi hade är borta? Tänker du på mig ibland så som jag tänker på dig? Ännu fler frågetecken och inga svar. Jag kanske irrar runt utan någon mening, kanske var det då du valde att sakta men alldeles för säkert börja dra dig från min sida? En sak lärde jag mig iallafall när du försvann. Man är aldrig där man borde vara, jag är ej hos dig och du är ej hos mig. För du borde vara här och rädda mig nu så som förut, när allting fortfarande var bra, bra mellan dig och mig. Där vi hör hemma, hos varandra.